Vespa crabro – biologi och samspel med bisamhällen
Vetenskaplig översikt
Förord
Bålgetingen, Vespa crabro Linnaeus, 1758, är en eusocial getingart som är inhemsk i stora delar av Eurasien och jagar många olika slags leddjur. Apis mellifera hör till dess möjliga byten. Samspelet mellan arterna beror på bålgetingens sociala biologi, bisamhällets styrka och bålgetingens tydligt säsongsbundna livscykel [1,2].
Betydelsen för biodlingen ökar under andra halvan av året, då ett samhälle av V. crabro når sin största storlek, ynglens proteinbehov ökar och samhället producerar könsdjur [2]. Bålgetingarna fångar främst bin utanför kupan. Samhällen av A. mellifera kan försvara sig gemensamt, bland annat genom att bilda en boll av bin runt angriparen [1].
Födobeten kan användas för att följa förekomsten av bålgetingar, men de kan också samla dem på en plats och leda till fler möten i närheten av en bigård. Forskare har därför undersökt metoder där en insekt för med sig ett ämne till sitt eget samhälle. Metoden, som bygger på trofisk överföring och brukar beskrivas som en trojansk häst, utnyttjar födoinsamling, bearbetning av byten och trofallaxi [3].
De flesta försöksresultaten gäller Vespa velutina. Forskare har undersökt proteinbeten med fipronil och på senare tid även den orala toxiciteten hos acetamiprid, spinosad, cypermetrin och naturliga pyretriner [4,5]. Analyser har dessutom påvisat fipronils metaboliter fipronilsulfon och fipronilsulfid i larver. Det återstår att undersöka om målartens ämnesomsättning kan påverka effekten av låga doser [6].
För att tillämpa resultaten på V. crabro behövs artspecifika studier. Bålgetingen har en annan ekologi, och forskning om bekämpning behöver ta hänsyn till dess roll i ekosystemen. Framtida studier av beten bör fokusera på beteendemässig och farmakologisk selektivitet genom att undersöka artspecifika lockämnen, lämpliga födobaser, överföring inom samhället och ämnen som påverkar målarten med så liten risk som möjligt för andra organismer.
1. Inledning
Förekomsten av Vespa crabro i bigårdar beskrivs ofta som att bålgetingar äter bin. Flera egenskaper hos bålgetingen påverkar samspelet.
V. crabro är ett rovdjur med bred födorepertoar. Den äter många slags leddjur och utnyttjar även växtbaserad föda. Honungsbin utgör en del av dess föda [2]. Samhällena är ettåriga och utvecklas i en tydlig årscykel. En drottning grundar ett bo på våren. Samhället växer under sommaren och når sin största storlek på sensommaren och hösten. Arbetarna och hanarna dör i slutet av cykeln, medan de nya drottningarna övervintrar var för sig [2,7].
För biodlingen spelar även bålgetingsamhällets utvecklingsstadium och bisamhällets sårbarhet roll, vid sidan av antalet bålgetingar.
Bålgetingens sociala beteende har också betydelse. Arbetarna fångar och bearbetar byten och för tillbaka födan till boet. Födan fördelas inom samhället, vilket ger möjlighet att undersöka bekämpningsmetoder som fungerar på ett annat sätt än fångst i fällor [3].
2. Biologin hos Vespa crabro
2.1. Samhällets livscykel
Ett samhälle av V. crabro lever en säsong. Populationen fortlever genom de parade honor som utvecklas i slutet av säsongen och grundar nya bon efter övervintringen [2,7].
Tre biologiska enheter kan särskiljas:
det tillfälliga boet;
det säsongsbundna samhället;
den fortlevande populationen, som finns kvar tack vare de blivande drottningarna.
Ett övergivet bo säger därför inget om huruvida ett nytt samhälle kommer att ta det i bruk följande år.
2.2. Bogrundning på våren
Säsongen börjar med en drottning som har överlevt vintern. Till en början bygger hon de första cellerna, lägger ägg och samlar föda på egen hand.
Grundläggningsfasen skiljer sig från livet i ett fullt utvecklat samhälle. Individerna är få och hela fortplantningen är beroende av en enda drottning.
Arbetsfördelningen förändras snabbt när de första arbetarna kläcks. De tar gradvis över födosöket, medan drottningen ägnar sig åt äggläggningen [2].
2.3. Tillväxt under sommaren
Samhället växer snabbt under sommaren. Arbetarna söker föda, tar hand om ynglen och underhåller och försvarar boet.
Vuxna individer och larver har olika näringsbehov:
de vuxna livnär sig främst på flytande, sockerrik föda;
ynglen behöver proteinrik föda från animaliska byten [2].
Samhället söker därför två typer av föda.
Bålgetingarna kan samla kolhydrater till de vuxna och jaga för att föda upp ynglen.
2.4. Sensommar och höst
Födobehovet ökar i takt med att samhället växer. Mot slutet av cykeln producerar samhället nya drottningar och hanar.
Observationer på Sardinien visade att bålgetingarna utnyttjade frukt, blommor, växtutsöndringar, vatten och olika byten, däribland A. mellifera [2].
Under sensommaren och hösten kan V. crabro därför märkas särskilt tydligt i bigårdar.
2.5. Övervintring
Arbetarna och hanarna dör i slutet av säsongen. De nyparade honorna lämnar boet och söker skyddade platser där de övervintrar var för sig.
Övervintringen ingår i årscykeln:
samhälle → nya drottningar → parning → spridning → övervintring → grundande av ett nytt bo.
Nyare forskning om boets uppbyggnad visar också att sommarboet är en tillfällig, strukturellt komplex konstruktion som växer betydligt under säsongen [7].
3. Föda och samspel med Apis mellifera
3.1. Ett rovdjur med bred födorepertoar
Att betrakta V. crabro som specialiserad på honungsbin saknar stöd i forskningen.
Studier av bålgetingens biologi och beteende på Sardinien visade att arten har en varierad kost [2]. Honungsbin är tillgängliga som byte under vissa omständigheter och utgör bara en del av bålgetingens födonisch.
Vid utveckling av beten behöver man därför ta reda på vilka födosignaler bålgetingar reagerar på under olika delar av säsongen.
3.2. Jakt på födosökande bin
Baracchi och kollegor observerade i mellersta Italien att V. crabro ofta fångar återvändande bin utanför kupan [1].
Ett bi på väg tillbaka till kupan är ett relativt stort och lätt igenkännligt byte.
En bigård kan därmed bli en förutsägbar födokälla, särskilt när bålgetingsamhällets proteinbehov är stort.
3.3. Honungsbinas försvar
Honungsbin kan försvara sig gemensamt.
Samhällen av A. mellifera kan omringa en angripande bålgeting. Genom detta beteende, bildandet av en boll av bin, kan temperaturen runt bålgetingen stiga över dess toleransgräns [1].
Samhällets storlek kan därför påverka hur väl bina klarar angreppen.
För biodlingen har detta en praktisk följd:
ett starkt bisamhälle är det första skyddet mot predationstrycket.
4. Trofallaxi och födans fördelning i samhället
Hos sociala getingar gör födoutbytet det möjligt att fördela näring i hela boet.
Larvsaliven hos V. crabro innehåller kolhydrater och aminosyror och ingår i samhällets föda. I sin jämförande studie fann Kojima relativt höga halter av vissa aminosyror och beskrev larvsekretets roll i bålgetingarnas sociala beteende [3].
Födan överförs mellan individer i samhället.
En arbetare kan:
samla föda;
bearbeta den;
föra den till boet;
ge den till larver eller andra vuxna individer;
i sin tur få föda från andra individer i samhället.
Trofallaxi bildar på så sätt ett biologiskt distributionsnätverk.
Nätverket är av intresse för forskningen om bekämpning av sociala getingar, eftersom en födosökande arbetare i princip skulle kunna föra med sig ett ämne tillbaka till samhället.
5. Beten: från lockverkan till förändrat beteende
5.1. Socker- och proteinbaserade beten
Valet av födobas behöver ta hänsyn till målartens näringsbehov.
Sockerbaserade beten kan locka mer när samhället söker kolhydrater.
Proteinbaserade beten kan få större betydelse när ynglens proteinbehov är stort.
I en studie i Kampanien 2025 jämfördes öl, konserverade beten och kommersiellt fiskbaserat foder. Under september och oktober visade V. crabro en tydlig preferens för öl [8].
Resultatet gäller den studerade perioden och visar att lockverkan i hög grad beror på arten, årstiden och de lokala förhållandena.
5.2. Lockverkan nära bikupor
Beten kan få motsatt effekt om de placeras olämpligt.
En fälla med bete lockar avsiktligt bålgetingar till en viss plats. Om den placeras alldeles intill kuporna kan den öka bålgetingarnas aktivitet just där bina ska skyddas.
Forskningen har inte visat att fällor med födobeten orsakar en varaktig ökning av populationen av V. crabro. Fällan bör ändå betraktas som en faktor som förändrar var bålgetingarna samlas, eftersom den lockar dem till en bestämd plats.
5.3. Övervakning och bekämpning har olika syften
Ett bete som fungerar bra för övervakning kan vara olämpligt för bekämpning.
Vid övervakning är målet att öka sannolikheten för att upptäcka arten.
Forskningen om bekämpning har andra mål:
att nå målarten;
att undvika exponering av andra organismer;
att bibehålla lockverkan så länge som behövs;
att låta arbetarna föra materialet till boet när metoden med en trojansk häst prövas.
Dessa mål kan stå i konflikt med varandra.
6. Den trojanska hästen: den biologiska principen
Trofisk överföring bygger på en annan princip än konventionell fångst i fällor.
När ett bete dödar individen som äter det är förloppet:
lockverkan → förtäring → den exponerade individens död.
I ett system som bygger på trofisk överföring är förloppet:
lockverkan → förtäring och insamling → transport till boet → överföring mellan individer → exponering av samhället.
Metoden riktar sig både mot enskilda bålgetingar och mot
hela samhällets sociala nätverk.
Metoden har framför allt prövats på V. velutina. Resultaten tyder på att principen kan fungera för denna art [4].
7. Proteinbeten och biocider: resultat från experimentella studier
7.1. Fipronil: det bäst dokumenterade försöket
Fipronil har studerats mest ingående i detta sammanhang.
Barandika och kollegor undersökte proteinbeten med detta verksamma ämne hos V. velutina. Studien kombinerade laboratorieförsök på larver med fältförsök i flera bigårdar [4]. Förutom möjliga effekter på vuxna arbetare undersökte forskarna hur larverna exponerades för ämnet via födan som fördes in i samhället. Flera koncentrationer prövades i laboratoriet, och den formulering som fungerade bäst där användes sedan i fältförsöket [4].
I bigårdar med högt predationstryck från V. velutina registrerades en signifikant minskning av bålgetingarnas aktivitet i minst två veckor. Minskningen var större där mer bete konsumerades [4].
Resultaten ger stöd för att bekämpning genom trofisk överföring är möjlig.
7.2. Fipronils omsättning i larver
En senare analytisk studie undersökte vad som sker efter förtäring.
Med HPLC-DAD och GC-MS påvisade forskarna fipronil och dess metaboliter fipronilsulfon och fipronilsulfid i larver [6]. Betets effekter kan alltså bero både på ursprungsämnet och på de föreningar som bildas efter förtäring. Därmed kan målorganismen omvandla det verksamma ämnet till metaboliter med olika toxikologiska egenskaper.
Författarna framhöll att fipronilsulfon är mycket giftigt. Denna metaboliska väg kan få betydelse för framtida forskning om metoder som bygger på lägre doser [6]. För bålgetingen är detta fortfarande en forskningsfråga, och någon etablerad tillämpning i fält finns ännu inte för arten.
8. Vilka biocider har undersökts?
Nyare studier har undersökt flera andra ämnen vid sidan av fipronil.
8.1. Acetamiprid
En studie som publicerades i december 2025 undersökte den orala toxiciteten hos acetamiprid för arbetare av V. velutina nigrithorax [5]. Av de testade ämnena hade acetamiprid starkast verkan efter förtäring och verkade relativt snabbt under försöksförhållandena.
Acetamiprid är en neonikotinoid som verkar som agonist vid nikotinerga acetylkolinreceptorer [5]. Försöket visade en tydlig effekt på getingarna efter förtäring. Författarna betonade också behovet av att bedöma riskerna för pollinatörer och andra organismer som bekämpningen inte riktar sig mot [5].
8.2. Spinosad
Spinosad uppvisade en annan effektprofil.
I studien av Souto och kollegor utvecklades effekterna gradvis och omfattade både dödlighet och beteendeförändringar [5]. Efter förtäring påverkar spinosad nervsystemet genom en annan mekanism än neonikotinoider. Det är också angeläget att undersöka subletala effekter på födosök och återvändande till boet. Vid trofisk överföring kan ett ämne som snabbt avskräcker eller gör en födosökande arbetare orörlig hindra den från att föra betet tillbaka till samhället.
8.3. Cypermetrin
I försöken från 2025 orsakade cypermetrin betydande dödlighet efter förtäring, men getingarna visade också ett tydligt undvikandebeteende [5]. Även ett mycket giftigt ämne kan vara olämpligt för trofisk överföring om målarten upptäcker och undviker det.
Vid utveckling av formuleringar måste man därför besvara två frågor. Hur giftigt är ämnet? Och kan det ha kvar sin effekt samtidigt som getingarna accepterar och kan transportera betet?
8.4. Naturliga pyretriner
Blandningen av naturliga pyretriner hade svagare effekt än acetamiprid, spinosad och cypermetrin under försöksförhållandena [5]. Pyretriner är fortsatt intressanta för jämförande forskning eftersom de påverkar nervsystemet och kan brytas ned snabbt i miljön. Vid trofisk överföring återstår viktiga frågor om selektivitet och födosökande arbetares beteende.
9. Kvalitativ jämförelse av de viktigaste undersökta ämnena
De tillgängliga resultaten ger följande jämförelse:
Ämne eller ämnesgrupp | Resultat för getingar | Betydelse för forskning om beten med trofisk överföring | Viktigaste begränsning |
Fipronil | Omfattande resultat, bland annat ett fältförsök med V. velutina [4] | Stort forskningsintresse | Begränsad selektivitet, risker för andra organismer och effekter av metaboliter [4,6] |
Acetamiprid | Hög oral toxicitet hos V. velutina [5] | Stort forskningsintresse. Överföringen återstår att pröva. | Risker för pollinatörer och osäkerhet om hur toxicitet hos enskilda individer påverkar samhället |
Spinosad | Hög oral toxicitet och beteendeeffekter [5] | Av forskningsintresse | Betets acceptans, transporten och effekterna på andra organismer behöver bedömas |
Cypermetrin | Hög oral toxicitet [5] | Mindre lämpligt för studier av överföring | Observerat undvikandebeteende eller avskräckande verkan [5] |
Naturliga pyretriner | Dokumenterad effekt, med lägre potens i försöket [5] | Av möjligt forskningsintresse | Lägre effekt och kortare varaktighet, ingen selektivitet |
Tabellen belyser en aspekt som ofta förbises: ämnet med högst akut toxicitet behöver inte vara bäst lämpat för trofisk överföring.
10. Vilka egenskaper behöver ett bete som ska fungera som en trojansk häst?
En formulering för forskning om trofisk överföring bör helst uppfylla minst sex krav.
10.1. Stark lockverkan
Bålgetingen måste känna igen betets bas som föda.
10.2. Svag avskräckande verkan
Det verksamma ämnet får inte avskräcka bålgetingen från att äta. Cypermetrin är ett exempel: i studien från 2025 undvek getingarna ämnet [5].
10.3. Stabilitet under insamlingen
Betet måste förbli aptitligt tillräckligt länge för att bålgetingarna ska hinna samla in och transportera det.
10.4. Anpassning till det sociala beteendet
Bålgetingarna måste föra materialet till boet och överföra det till ynglen.
10.5. Lämplig fördröjning innan effekten inträder
En alltför snabb effekt kan hindra transporten: en arbetare som blir orörlig vid betet kan knappast föra det till boet.
10.6. Ekologisk selektivitet
Detta är förmodligen det svåraste kravet att uppfylla. Helst skulle främst målarten känna igen formuleringen, medan risken för bin, vilda steklar, tvåvingar och andra organismer skulle vara så liten som möjligt.
11. Framtida forskning: från toxicitet till beteendemässig selektivitet
Framtida forskning kan flytta fokus från ämnet till målartens beteende.
11.1. Semiokemi
V. crabro har komplexa system för kemisk kommunikation. Studier av parningsbeteende har visat att hanar reagerar på kemiska signaler som är förknippade med honor och att kutikulans lipidprofiler skiljer sig åt [9]. Resultaten ger anledning att undersöka semiokemikalier som kan stärka den artspecifika lockverkan. Det skulle kunna avhjälpa en begränsning hos ospecifika födobeten.
11.2. Feromoner och larmsignaler
Forskare har också undersökt ämnen som är inblandade i reaktionen på larmsignaler hos V. crabro [10]. En forskningsfråga är vilka föreningar som ändrar insektens aktivitet, orientering eller benägenhet att stanna nära en resurs. Deras lämplighet som lockämnen behöver bedömas separat.
11.3. Utveckling av beten utifrån beteendet
Ett framtida bete skulle kunna bygga på flera komponenter:
semiokemisk signal → lockverkan; födobas → acceptans; verksamt ämne → biologisk effekt; fördröjd effekt → återvändande till boet; trofallaxi → spridning; kort varaktighet i miljön → minskad exponering av andra organismer.
En sådan metod skulle ta hänsyn till fler delar av bålgetingens beteende än en traditionell fälla med föda och insektsmedel.
12. En avgörande fråga: tiden innan effekten inträder
Tidpunkten är särskilt viktig när betet ska fungera som en trojansk häst. Om det verksamma ämnet dödar individen nästan omedelbart kan den misslyckas med att nå boet. Om effekten dröjer för länge kan den överförda mängden bli otillräcklig. Dödligheten är bara en av flera faktorer.
Det avgörande är samspelet mellan faktorerna: acceptans × intagen mängd × tid för återvändande × överförd mängd × ynglens exponering × dödlighet i samhället.
Det är ett av huvudskälen till att uppgifter om oral toxicitet hos enskilda individer inte räcker för att utveckla ett bete som fungerar genom trofisk överföring. Ett LC₅₀- eller LD₅₀-värde räcker inte för att förutsäga effekten i boet.
13. Problemet med subletala doser
Ett annat forskningsområde gäller subletala effekter. Ett ämne kan lämna en arbetare vid liv till en början och samtidigt påverka dess:
orientering;
flygaktivitet;
förmåga att söka föda;
återvändande till boet;
förmåga att mata ynglen;
sociala samspel
I studien från 2025 orsakade spinosad både dödlighet och beteendeförändringar, medan getingarna undvek cypermetrin [5]. Resultaten tyder på att högsta akuta dödlighet inte nödvändigtvis ger den bästa farmakologiska profilen för ett bete som ska fungera som en trojansk häst. Ett verksamt ämne som skulle kunna bevara förmågan att transportera betet och samtidigt gradvis försämra samhällets funktion kan vara mer intressant biologiskt, men det skulle kräva betydligt mer omfattande studier.
14. Ämnesomsättningen som utgångspunkt för utveckling
Fipronil och fipronilsulfon är intressanta också av ett annat skäl. Målinsektens ämnesomsättning skulle kunna ligga till grund för utformningen av en bekämpningsmetod. Ämnet i betet skulle kunna fungera som förstadium till en mer verksam metabolit som insekten själv bildar.
Försök på V. velutina visar att fipronil omvandlas till fipronilsulfon och fipronilsulfid i larverna [6]. Det ger upphov till en farmakologisk forskningsfråga:
en ideal formulering skulle kunna innehålla ett ämne som målorganismen själv omvandlar till en mer verksam förening.
I teorin skulle detta kunna minska den ursprungliga mängden verksamt ämne. Samma metaboliska omvandling behöver dock undersökas även hos andra organismer innan den kan betraktas som en ekotoxikologisk fördel.
15. Mot mer selektiva ämnen
Traditionella grupper av insektsmedel utvecklades i regel för att verka mot många slags insekter.
Bekämpning av getingsamhällen kräver betydligt högre selektivitet.
Framtida forskning skulle kunna undersöka följande:
15.1. Ämnen med selektiva neurofysiologiska effekter
Målet skulle vara att utnyttja farmakologiska skillnader mellan målarten och de pollinatörer som behöver skyddas.
15.2. Tillväxtreglerande ämnen
Ett ämne som stör larvutvecklingen eller metamorfosen kan vara mer lämpat för bekämpning på samhällsnivå än en mycket snabbverkande pyretroid. Hypotesen behöver prövas direkt på getingar. En verkningsmekanism som är känd hos andra insekter räcker inte som belägg.
15.3. Beteendemodulerande ämnen
Ett ämne som ändrar det sociala beteendet eller födosöket skulle i teorin kunna försämra samhällets förmåga att upprätthålla sina funktioner även utan att omedelbart orsaka hög dödlighet bland enskilda individer.
15.4. System med förstadier till insektsmedel
Fipronils omvandling antyder en ny möjlighet: målorganismen omvandlar ett relativt svagt verksamt ämne till en mer potent metabolit.
Denna forskningsinriktning kräver en betydligt mer ingående toxikologisk bedömning.
16. Varför Vespa crabro behöver undersökas särskilt
Nästan alla moderna belägg för metoden med en trojansk häst kommer från studier av V. velutina. Det beror på att V. velutina är en invasiv främmande art med stor påverkan på europeisk biodling och biologisk mångfald. V. crabro har en annan ekologi. Arten är inhemsk i större delen av Europa och spelar en roll som rovdjur i ekosystemen.
Studien på Sardinien visade dessutom att arten i det undersökta området inte uppvisade några större beteendeförändringar som skulle tyda på en starkt invasiv utveckling [2]. Det vore därför metodologiskt olämpligt att tillämpa ett protokoll som utvecklats för V. velutina direkt på V. crabro. Först behöver man undersöka följande hos V. crabro:
födoslag som föredras under olika delar av säsongen;
hur snabbt betet konsumeras;
mängden som förs till boet;
hur ofta trofallaxi sker;
känslighet för oral exponering i olika utvecklingsstadier;
undvikandebeteende;
omsättning av det verksamma ämnet;
subletala effekter;
exponering av andra organismer.
17. Förslag till försöksupplägg
Framtida forskning om V. crabro bör genomföras stegvis, med mellanliggande steg mellan laboratoriestudier och fältförsök.
Fas 1 — Bedömning av lockverkan
Jämför socker- och proteinbaserade beten vid olika tidpunkter under säsongen.
Fas 2 — Ätbeteende
Mät hur mycket som äts och hur länge getingarna stannar vid betet.
Fas 3 — Transport
Bestäm hur stor andel av de födosökande arbetarna som återvänder till boet efter att ha ätit.
Fas 4 — Överföring inom samhället
Mät hur mycket föda som överförs till yngel och vuxna individer.
Fas 5 — Farmakologi
Jämför ämnenas orala toxicitet och subletala effekter.
Fas 6 — Ämnesomsättning
Identifiera metaboliterna och beskriv deras toxikologiska profiler.
Fas 7 — Selektivitet
Jämför med A. mellifera och de andra insekter som löper störst risk att exponeras.
Fas 8 — Små samhällen under kontrollerade förhållanden
Bedöm effekterna på samhällets tillväxt och på dödligheten bland enskilda individer.
Fas 9 — Fältförsök
Gå vidare först när förhållandet mellan nytta och risk har visats vara godtagbart.
Denna ordningsföljd skulle minska risken för ett vanligt misstag inom tillämpad forskning: att förväxla toxicitet hos enskilda individer med bekämpningens effekt på samhällsnivå.
18. Biocider och regelverk: gränsen mellan forskning och tillämpning
Regelverket är särskilt viktigt för beten som innehåller biocider. Förordning (EU) nr 528/2012 fastställer EU:s regler för godkännande av verksamma ämnen och biocidprodukter. En biocidprodukt får tillhandahållas på marknaden eller användas endast enligt tillämpliga krav på godkännande. Vetenskapliga studier av det verksamma ämnet ger i sig inget godkännande [11,12].
Skillnaden är viktig: ett ämne som studerats i laboratorium ≠ en godkänd produkt.
På samma sätt gäller: en produkt som godkänts för en viss användning ≠ ett allmänt tillstånd att själv bereda ett bete för en annan målorganism.
Fipronil illustrerar skillnaden. I Echas databas anges att godkännandet av det verksamma ämnet för produkttyp 18 (PT18) har löpt ut. Enskilda biocidprodukter är samtidigt godkända för särskilda användningar i olika länder [12]. Därför behöver man kontrollera ämnets, produktens och produkttypens status samt det relevanta nationella godkännandet eller unionsgodkännandet. För V. crabro räcker det vetenskapliga underlaget dessutom inte för att betrakta biocidbeten med trofisk överföring som en etablerad bekämpningsmetod.
19. Varför biocidbeten kan förvärra problemet
En ofta underskattad risk är att samma bete kan fungera som: bekämpningsmedel, lockmedel och källa till exponering i miljön.
Ett lockande bete drar fler rovdjur till platsen där det läggs ut. I en bigård kan det få motsatt effekt mot den avsedda. Proteinbeten kan också locka andra organismer, och ett bredverkande insektsmedel kan påverka arter som bekämpningen inte riktar sig mot. Detta är särskilt viktigt i ett system där betet fungerar som en trojansk häst, eftersom det verksamma ämnet kommer in i samhällets sociala nätverk. Den biologiska effekten och den ekologiska risken kan därför öka samtidigt.
Därför bör selektiviteten vara det viktigaste kriteriet vid fortsatt utveckling.
20. Integrerade åtgärder för att skydda bisamhällen
I praktisk biodling är en kombination av åtgärder fortfarande den mest lämpliga strategin.
Stärk bisamhällena
Ett starkt bisamhälle har bättre försvarsförmåga [1].
Anpassa kupans ingång
En kontrollerad begränsning av tillträdet kan hjälpa de mest sårbara bisamhällena. Merparten av underlaget kommer från bekämpning av V. velutina, men ett begränsat tillträde ligger i linje med honungsbinas försvarsbeteende.
Övervakning
Beten kan användas för att följa aktiviteten under säsongen och påvisa rovdjurets förekomst [8].
Lokalisera boet
Om predationstrycket består är det ofta mer ändamålsenligt att lokalisera boet än att urskillningslöst öka antalet fällor.
Yrkesmässig bekämpning
Ett bo som orsakar problem behöver hanteras med metoder och produkter som är tillåtna enligt gällande regler.
Experimentell forskning
Metoden med en trojansk häst är föremål för forskning och skiljer sig från etablerade bekämpningsmetoder.
21. Framtida forskning: från förgiftat bete till tillämpad beteendeekologi
De första studierna utgick från frågan: vilket ämne dödar bålgetingar mest effektivt?
Kommande studier behöver ta upp en mer komplex fråga: vilken kombination av beteende, bete och farmakologi kan störa samhällets funktion med minsta möjliga påverkan på ekosystemet?
En sådan metod behöver ta hänsyn till hela förloppet: fenologi → lockverkan → förtäring → transport → trofallaxi → ämnesomsättning → subletala eller letala effekter → samhällets kollaps.
Den behöver även ta hänsyn till: selektivitet för målarten → minsta möjliga påverkan på andra organismer → begränsning av spridningen i miljön → kontroll av tillämpliga regler.
I den här modellen är det verksamma ämnet en av flera delar.
Bekämpningens effekt beror på samspelet mellan ämnet och bålgetingens sociala biologi.
22. Slutsatser
Biologin hos Vespa crabro visar hur nära predation, födoöverföring och fortplantning hänger samman. Samspelet med Apis mellifera kännetecknas i regel av opportunistisk predation. Fältobservationer visar att bålgetingar främst fångar födosökande bin utanför kupan och att starka bisamhällen kan försvara sig effektivt tillsammans [1,2].
Den senare delen av säsongen är särskilt viktig för biodlare, eftersom bålgetingsamhället då är som mest aktivt och dess födobehov ökar [2]. Traditionella beten är användbara för övervakning, men resultaten behöver tolkas med hänsyn till lockverkan. En fälla kan tillfälligt fånga enskilda individer utan att det samlade predationstrycket minskar. Under vissa förhållanden kan den till och med skapa en ny lokal ansamling av rovdjur.
Metoden med en trojansk häst är biologiskt intressant eftersom den utnyttjar bålgetingsamhällets sociala struktur. De starkaste försöksresultaten kommer från studier av V. velutina med proteinbeten som innehöll fipronil [4]. Senare studier av ämnesomsättningen visade också att fipronilsulfon och fipronilsulfid bildas i larver. Det ger anledning att undersöka system som utnyttjar att det verksamma ämnet aktiveras genom ämnesomsättningen [6].
Nyare studier har även omfattat acetamiprid, spinosad, cypermetrin och naturliga pyretriner. Acetamiprid och spinosad uppvisade särskilt tydlig oral toxicitet hos V. velutina, medan cypermetrins avskräckande verkan var en viktig begränsning [5].
Resultaten pekar på en grundläggande princip:
ett ämnes lämplighet för ett bete som ska fungera som en trojansk häst beror på toxicitet, acceptans, transport, överföring inom samhället, effekt på samhällsnivå och hur lite andra organismer exponeras.
För V. crabro återstår mycket forskning. Studierna bör nu inriktas direkt på bålgetingen och undersöka följande i ett sammanhang:
födoslag som föredras under olika delar av säsongen;
socker- och proteinbaserade lockämnen;
semiokemi;
transportbeteende;
trofallaxi;
oral toxicitet;
subletala effekter;
ämnesomsättning;
selektivitet i förhållande till A. mellifera;
exponering av andra insekter;
effekter på samhällsnivå.
Den mest lovande vägen framåt är att utveckla en metod för bekämpning på samhällsnivå som kombinerar beteendemässiga och farmakologiska metoder med tillräcklig selektivitet för att kunna ingå i modern skötsel av bigårdar.
Ur det perspektivet är den trojanska hästen ett möjligt verktyg inom tillämpad beteendeekologi. Metoden är fortfarande experimentell för V. crabro och utnyttjar rovdjurets sociala organisation för att sprida det verksamma ämnet.
Kommentarer och vetenskapliga referenser
[1] Baracchi, D., Cusseau, G., Pradella, D., & Turillazzi, S. (2010). Defence reactions of Apis mellifera ligustica against attacks from the European hornet Vespa crabro. Ethology Ecology & Evolution, 22, 281–294. DOI: 10.1080/03949370.2010.502323. Studien dokumenterar V. crabros jakt på födosökande bin och binas gemensamma försvar. (PubMed Central (PMC))
[2] Pusceddu, M., Lezzeri, M., Cocco, A., Floris, I., & Satta, A. (2022). Bio-Ethology of Vespa crabro in Sardinia (Italy), an Area of New Introduction. Biology, 11, 518. DOI: 10.3390/biology11040518. En studie av V. crabros fenologi, födosök och sociala beteende samt dess jakt på A. mellifera. (MDPI)
[3] Kojima, J. (1991). Comparative study of the composition of hornet larval saliva, its effect on behaviour and role of trophallaxis. Comparative Biochemistry and Physiology Part C, 99, 79–84. DOI: 10.1016/0742-8413(91)90079-9. Studien omfattar V. crabro och beskriver larvsalivens sammansättning och födoutbytets roll i samhället. (ScienceDirect)
[4] Barandika, J. F. et al. (2023). Efficacy of Protein Baits with Fipronil to Control Vespa velutina nigrithorax in Apiaries. Animals, 13, 2075. DOI: 10.3390/ani13132075. En laboratorie- och fältstudie om trofisk överföring av fipronil via proteinbeten. Av 222 biodlare som deltog i fältförsöket besvarade 90 enkäten. Effekten var tydligast i bigårdar med högt tryck från V. velutina. (PubMed)
[5] Malaquias Souto, P. et al. (2025). Assessing the oral toxicity of acetamiprid, spinosad, cypermethrin, and pyrethrins in the invasive hornet Vespa velutina nigrithorax. Scientific Reports, 15, 45112. DOI: 10.1038/s41598-025-31988-x. En jämförande studie av oral toxicitet hos fyra formuleringar med acetamiprid, spinosad, cypermetrin och en blandning av naturliga pyretriner. Acetamiprid hade starkast verkan efter förtäring. Spinosad orsakade dödlighet och subletala effekter, och getingarna undvek cypermetrin. (Nature)
[6] de la Hera, O., Izaguirre, A., Rivas, A., & Alonso, R. M. (2024). QuEChERS-Based Method for the Determination of Fipronil in Protein Baits and Vespa velutina Larvae by HPLC-DAD and GC-MS. Separations, 11, 317. Studien påvisar fipronil och metaboliterna fipronilsulfon och fipronilsulfid i larver av V. velutina. Resultaten är relevanta för forskning om formuleringar och metabolisk aktivering. (MDPI)
[7] Jurczyková, T. et al. (2026). Chemical and structural analysis of a European hornet nest. Scientific Reports, 16, 9395. En tvärvetenskaplig studie av strukturen och sammansättningen hos ett bo av V. crabro, som belyser boets uppbyggnad och tillfälliga karaktär. (Nature)
[8] Martano, M., Power, K., Montagnaro, S., Esposito, M., D'Emilio, C., & Maiolino, P. (2026). Evaluation of Bait Attractiveness for Vespa orientalis and Vespa crabro (Hymenoptera: Vespidae) in Urban and Apiary Environment of Campania Region (Italy). Insects, 17(4), 368. DOI: 10.3390/insects17040368. Studien genomfördes i 15 bigårdar och 10 stadsmiljöer i september och oktober 2025. V. crabro föredrog tydligt ölbaserade beten framför de övriga testade betena. (MDPI)
[9] Spiewok, S., Schmolz, E., & Ruther, J. (2006). Mating system of the European hornet Vespa crabro: male seeking strategies and evidence for the involvement of a sex pheromone. Journal of Chemical Ecology, 32, 2777–2788. DOI: 10.1007/s10886-006-9162-4. Studien ger experimentellt stöd för att kemiska signaler bidrar till sexuell attraktion hos V. crabro och ger uppslag för tillämpad semiokemi. (PubMed)
[10] MacLean, C., & Schmolz, E. (2004). Calorimetric investigations on the action of alarm pheromones in the hornet Vespa crabro. Thermochimica Acta, 414, 71–77. En studie av fysiologiska reaktioner och beteendereaktioner på kemiska signaler i artens larmsystem.
[11] Europeiska kommissionen. Förordning om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter. Förordning (EU) nr 528/2012 reglerar godkännandet av verksamma ämnen och biocidprodukter. Produkterna får tillhandahållas eller användas enligt de tillämpliga kraven på godkännande. (Folkhälsa)
[12] Echa – Europeiska kemikaliemyndigheten. Information om biocider och verksamma ämnen i biocidprodukter. Echas databas anger att godkännandet av fipronil för produkttyp 18 har löpt ut. Enskilda produkter kan ha godkännanden för vissa marknader och användningsvillkor. (ECHA)
Metodologisk anmärkning. De uppgifter om fipronil, acetamiprid, spinosad, cypermetrin och pyretriner som anges i avsnitten om biocider bygger huvudsakligen på studier av V. velutina. Artikeln redovisar dem som en översikt över forskningsläget och möjliga framtida försök. Användning mot V. crabro skulle kräva artspecifika belägg för effekt och tillämpliga godkännanden. Kvantitativa försöksresultat ska tolkas i sitt forskningssammanhang.
Författare: Davide Simeone
Publicerad den 16 augusti 2026
Kommentarer