Urval av bin för utebliven kvalsterreproduktion (MNR)
Urval av bin med egenskaper som hindrar varroakvalstrets fortplantning (MNR, mite non-reproduction) har varit målet för många studier som pågått under flera år i olika bipopulationer och generationer.
Vårt program använde nio generationslinjer för att undersöka om det finns bin som hindrar varroakvalstret från att producera fertil avkomma och om sådana bin kan förökas genom avel, utan att undersöka de bakomliggande orsakerna. MNR-värdena hos moderdrottningarna och deras avkomma bedömdes under flera år enligt ett särskilt protokoll.
Drottningarna i dottersamhällena parades alltid med drönare från samma linje, utom i grupperna 1 och 5, där drönare från två olika samhällen användes för instrumentell insemination. Bland de 56 undersökta dottersamhällena uppvisade 39 % (n = 22 samhällen) och 51 % (n = 29 samhällen) högre MNR-värden än sina mödrar. I vissa linjer hade alla samhällen med dotterdrottningar högre värden än mödrarna, medan samtliga i andra linjer hade lägre värden. Döttrarna förbättrade vanligtvis egenskapen när mödrarna hade låga MNR-värden och försämrade den när mödrarna hade höga värden.
Förbättringen av MNR hos döttrarna varierade mellan 0 och 100 %, men modersamhällen med höga MNR-värden tenderade att ge lägre värden i nästa generation. Under urvalsåren uppnåddes ingen konsekvent förbättring av egenskapen, även om samhällen med höga MNR-värden identifierades varje år utan koppling till särskilda linjer. Inget samband kunde påvisas mellan MNR-värdena hos dotterdrottningarna och deras respektive mödrar. Målet med urvals- och avelsprogram är att befästa önskvärda egenskaper i populationen så att avkomman uttrycker samma egenskaper på ett förutsägbart sätt (Dekkers 2012).
I denna studie kunde vi visa att samhällen med höga MNR-nivåer kan hittas i varje generation. Vi visade också att samhällen med låga MNR-nivåer kan förbättras i nästa generation genom korsning med högpresterande drönare. Vi visade dock även att dessa önskvärda egenskaper varierar kraftigt mellan dottersamhällena trots identiska parningsförhållanden (med drönare från samma ursprung). Den stora variationen gör det mycket svårt att behålla linjer med höga MNR-värden. Den innebär också att en kostsam och tidskrävande bedömning av dottersamhällenas MNR-egenskaper krävs i varje efterföljande generation.
Ett lågt MNR-värde kan bevisligen förbättras i nästa generation, men ett högt värde varierar kraftigt i nästa generation och är därför inte stabilt. Med andra ord är MNR inte en egenskap som kan befästas i en avelspopulation enbart genom att kombinera moder- och fadersamhällen. I flera linjer visade vi att en stadig ökning och konsekvent förbättring inte är möjlig (fig. 1), vilket gör det svårt att stabilisera höga värden. Varje generation måste därför testas för MNR bland ett stort antal döttrar för att hitta de få samhällen med höga MNR-värden som fortsätter att uttrycka egenskapen.
Ett högt MNR-värde garanterar inte ett högt värde i nästa generation. Förbättrade samhällen med högt värde är möjliga, men hittas bara genom att sålla bland samhällsfamiljerna i varje generation.
Bearbetat från The selection traits of mite non‐reproduction (MNR) and Varroa sensitive hygiene (VSH) show high variance in subsequent generations and require intensive time investment to evaluate - Lina Sprau m.fl. Apidologie (2024) 55:68 © The Author(s), 2024
Kommentarer